Just nu, i skrivande stund, känner jag mig otroligt sårbar.

Jag har precis skickat iväg mitt första mejl och postat mitt första inlägg om lanseringen av POW Academy.

Det är så läskigt. Att blotta sig. Att visa sig sårbar i något man verkligen vill. När responsen i princip blir noll, svajar känslorna.

Min rationella hjärna vet att ett mejl eller ett inlägg inte kan förändra något. Jag vet att det tar tid att bygga en verksamhet, att inget sker över en natt. Men mina känslor skriker efter omedelbar respons. Jag vill ha garantier på att detta kommer att gå vägen. Ovissheten är obehaglig, och allt inom mig vill fly från den.

Men så finns den andra sidan av mig. Den visare, lugnare sidan som vet att framgång tar tid. Jag minns hur "ingen" ville köpa mina första örhängen heller. Kvinnorna som idag bär dem med stolthet var från början inte intresserade. För att bygga något bestående behöver man skapa tillit, en relation och ett varumärke som känns genuint och trovärdigt.

Att starta något nytt är alltid läskigt. Det är sårbarhet i sin renaste form. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna så här. Det är just denna osäkerhet som får oss att vilja sabotera för oss själva. Som får oss att vilja backa, ångra oss och lägga oss under täcket igen.

Men om vi gör det, så tar vi också bort chansen att lyckas. Vi berövar oss själva möjligheten att skapa något värdefullt.

Att vara på arenan

Brené Brown pratar om just detta i sin forskning om sårbarhet. Hon refererar till Theodore Roosevelts tal "The Man in the Arena" från 1910, där han lyfter vikten av att våga delta, kämpa och utsätta sig själv – snarare än att stå vid sidan och kritisera.

Brené Brown använder denna metafor för att beskriva modet att visa sig sårbar och gå efter det man vill, även om det innebär att man riskerar att misslyckas.

Viktiga insikter från Brené Brown:

• Om du är på arenan, kommer du att få blåmärken. Men det är ett bevis på att du lever från hjärtat.

• Lyssna bara på de som också vågar vara där. De som själva kämpar, inte de som bara står vid sidan och dömer.

• Sårbarhet är inte svaghet – det är mod. Att visa sig sårbar är att vara stark nog att ta risken att bli sårad, men också att uppleva verklig gemenskap, kreativitet och framgång.

Så här är jag. På arenan. Osäker, skör, men jag gör det ändå. Och jag hoppas att du också vågar. För det är så vi kan förverkliga våra drömmar.

Ida 💚